Ross River.. en del av mina kollegor hemma får nog flashbacks till någon föreläsningssal på mikrobiologen för ca 20 år sedan. ”Ross river virus”, en av all dessa mikrober som berörts under utbildningen men som typ ingen stött på i verkligheten. Det råkar vara just denna Ross River som vi bor 3 minuters promenad ifrån, mäktig och vacker med ett fantastiskt fågelliv, sköldpaddor, krokodiler, jättelika fladdermöss, kängurur..  och myggor. Myggor som bland annat sprider Ross river virus (RRV), denguevirus och Bamah forest virus.

RRV är vanligast av dessa här och ger en influensaliknande sjukdomsbild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

med feber, ledvärk, utslag och trötthet som brukar klinga av efter någon vecka eller två i dom flesta fall. På Bluewater Medical Practice tar vi ibland prover på patienter som kan ha någon av dessa sjukdomar trots att dom är självläkande och ingen behandling finns. Inte sällan visar antikropparna att dom inte har sjukdomen för stunden men att dom har haft någon av dom tidigare. Kängurur och wallabier fungerar som värddjur för sjukdomen på samma sätt som rådjur är värddjur för borrelia hemma.

Döm om min förvåning när jag beställer bubbelvatten i Australien och ser att det kommer från Norge!! Känner mig ofrivilligt kriminell.

Efter att ha jobbat fyra månader i Australien ska jag försöka mig på en första jämförelse med Sverige, en något vansklig uppgift. Skillnaderna beror nämligen inte bara på att det rör sig om två olika länder nästan 2000 mil ifrån varandra. I Sverige jobbar jag på en landstingsdriven vårdcentral med ca 30 läkare i en välmående storstadsregion. I Australien jobbar jag som ”sole contractor” (egenföretagare) på en privat vårdcentral med ca 10 läkare, den ligger på landsbygden men knappt 3 mil från Townsvilles sjukhus. Regionen har högre arbetslöshet, lägre utbildningsnivå och sämre folkhälsa än jag är van vid, folk röker, dricker och knarkar mer. I dessa olika kontexter och kulturer skiljer sig inte bara vården utan också respekten och förväntningarna på vården, vårdgivarna och myndigheterna.

 

I Queensland lever många av världens farligaste ormar (bland andra taipaner och brunormar som är världens två giftigaste) och tigerhajar patrullerar kusten. Varningar för världens största och farligaste reptil, saltvattenkrokodilen, finns vid näst intill varenda vattendrag. Livsfarliga kubmaneter och den tumnagelstora irrukandjimaneten trivs i Stilla havets varma vatten. Denguefeber och andra tropiska sjukdomar förekommer. Påverkar detta min vardag? Som privatperson ja, som läkare bara marginellt. Den stora massan av patientfall här påminner mycket om dem jag har hemma.

Den sämre folkhälsan gör att jag redan haft fler fall av misshandel, barn som far illa, svårt alkoholiserade och folk som tar droger än jag har på två år i Sverige. Tandhälsan är oerhört mycket sämre, vanliga medelklassfigurer har ofta inte råd med tandläkare och har karies och tandlossning på en nivå som jag nästan bara ser hos missbrukare i Sverige. Townsville, med övervägande vit befolkning, outdoorsy lifestyle, beläget i tropikerna och 320 soldagar per år är kanske ”melanoma capital of the world”. Trots det har jag inte sett många maligna melanom än, men äldre människor som levt hela sitt liv i tropiska Queensland har ofta väderbitna armar och ansikten med mängder med snällare hudcancrar som skivepitelcancer och basaliom.

I Townsville finns en välfungerande privat sjukvård som jag kan remittera till och räkna med att mina patienter inom några veckor får träffa en skicklig specialist inom de flesta områden, om dom kan och är beredda att betala vill säga. Utan kosing och privat sjukförsäkring återstår den offentliga sjukvården som har klara brister. Väntetider på flera år är ingen ovanlighet och andra kvalitetsbrister finns också. En ny dimension som GP här blir alltså att kolla om patienten jag vill remittera har en privat sjukförsäkring och om patienten är beredd att betala några tusen för det tveksamma nöjet att tex bli koloskoperad. Jag måste då bedöma hur stor risken är att patienten har en allvarlig åkomma, som regel cancer, för att kunna bestämma mig för hur stor press jag ska sätta på patienten att satsa på det privata dyrare alternativet. Jag har haft flera patienter med grav artros som väntat i två år på höft- och knäoperationer. Detta leder till värk på andra ställen, övervikt pga orörlighet och hög konsumtion av smärtstillande medicin.

Som GP här träffar jag betydligt fler patienter än hemma. Dessutom är ”allt” nytt för mig: sjukvårdssystemet, guidelines, lagarna, rutinerna, namnen på mediciner, logistiken när jag beställer prover och röntgen, kollegor och övrig personal, alla patienter och några av sjukdomarna. Dessutom sker allt förstås på engelska, ibland med inslag av lantlig australiensisk slang.

Trots allt detta är jag piggare efter en arbetsdag här med 24 patienter än efter en dag hemma med 14! Hur kommer det sig? Det finns många skäl till det. Som GP här träffar jag en del patienter som bara skulle ha träffat sjuksköterska i Sverige, tex tittar jag snabbt till alla patienter som ska ha såromläggningar, ta bort stygn eller få vaccination. Sen är det sköterskan som gör resten. Dessutom är det helt gratis att gå till sin GP och vi får betalt för alla besök (från staten, trots att vi är en privatägd vc) så det finns inget starkt incitament att inte boka in väldigt enkla fall, tex patienter med hosta sedan två dagar. Patienterna kommer dessutom oftare. Till en välinställd blodtryckspatient skriver jag hemma ut medicin för ett helt år, här för högst 5 månader. Därför blir det enskilda besöket enklare här och vederbörande har inte samlat på sig lika många andra åkommor som behöver bedömas.

Psykisk ohälsa tar betydligt mer av allmänläkarens tid hemma i Sverige. Patienterna här har mer sällan stressrelaterade besvär och är kanske också mindre pratvilliga om det själsliga. Eller, ännu troligare, dom är vana vid att ett besök till allmänläkaren bara varar ca 10 minuter och har sina förväntningar ställda efter detta. Jag tror egentligen inte att depression och ångest är mindre vanligt här. Liksom på Gustavsbergs vårdcentral har vi här god tillgång på tider till psykolog och patienten kan efter besök till mig omedelbart få en bokad tid till psykolog vid behov.

Inte minst går sjukskrivandet rasande snabbt, bara en rad om att hen har en medicinsk åkomma och inte kan jobba under x dagar, skönt!

Folk har sämre koll på sin egen kropp och hälsa här. Det är förvisso någonting positivt att svenska patienter är mer pålästa men det ställer också större krav på allmänläkaren som måste bedöma rimligheten i och bemöta patientens önskemål och högre förväntningar. I detta mer kapitalistiska land är folk också vana vid, och accepterar, att dom som har pengar får bättre vård, något som är närmast tabu i Sverige. Jag tror att vi i Sverige har en förhållandevis hög tillit till offentliga myndigheter och vårdinrättningar jämfört med många länder och har större tilltro till att vi kan få vår vilja igenom om vi bara försöker. Här är det fler som rycker på axlarna och bara accepterar missförhållanden. Denna företeelse eller kultur kan nog, å andra sidan, finnas även i mer avlägsna trakter i Sverige. Ibland tänker jag att Queensland på många sätt är som ett Norrland i tropikerna! Vackert och glesbefolkat med enorma avstånd och fantastisk natur vilket inger en känsla av att människan bara är en liten del av allt detta.

Continue reading →

Mellan Townsville och Cairns ligger mission beach, paradisiskt vackert med stilla havets 30-gradiga vatten utanför. Men även här finns kubmaneter och irrukandjimaneter som gör det livsfarligt att bada utanför manetnäten. Från stranden går man rätt in i regnskogen.   

Det känns som om det bara är vi kvar på planeten.. tills glassbilen rullar fram.

 

Townsvilles kanske hetaste attraktion är den flera km långa strandpromenaden som lustigt nog heter ”the Strand”. Utsikten mot Magnetic Island är magisk.
Folk går, springer, cyklar, åker skateboard, badar i havet (innanför manetnät) och det finns massor med restauranger, barer och lekplatser för alla åldrar.
Den perfekta mötesplatsen 😎

Nu har vi förberett vårat cyclone kit så att vi klarar några dagar utan tex el och vatten. En av våra supertrevliga grannar, som varit med om ett 20-tal cykloner, har tipsat och gett oss det här pappret. Han berättade också vad man ska göra om cyklonen drar fram över huset. Man ska öppna dörren på baksidan, från cyklonen sett, för att inte taket ska lyfta 😅👌, man lättar på trycket helt enkelt. När cyklonen har rört sig förbi stänger man den dörren och öppnar på andra sidan, som beskrivs i sista stycket nedan. Enkelt.

 

Continue reading →

Cyclonen Winston som drabbade Fiji för knappt två veckor sedan har nu kraftigt försvagad dragit in över oss här i norra Queensland. Winston gick till historien som cyklonen med den högsta uppmätta vindhastigheten i södra stilla havet någonsin!

Det som var en katastrof för Fiji blev för oss ett behagligt och mycket välbehövligt regn.

Nuet är sällan skrämmande, oftast är det är bara framtiden som spökar.  Detta blir så uppenbart nu när jag är på resande fot igen.                                    Vilken frihetskänsla, så underbart!